svenska

 

Välkommen till

              i Hjärtum och Västerlanda                  

 

Start | Dop | Vigsel | Begravning  | Konfirmation | Gudstjänster | Verksamheter | Kontakta oss | Kyrkogårdsförvaltning | Övrigt | Suomeksi


 

Bildarkiv

 

Bibel och bön

 

Församlingsblad

 

Västerlandas kyrkas historia

 

Hjärtums kyrkas historia

 

Organisation

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Västerlanda

 

Västerlanda betyder...

N
amnet Västerlanda betyder antingen boplats eller platsen  där det finns en slingrande å. Det tidigaste skriftliga belägget är från 1350 talet: Vistalanda sokn, tillhör Hjärtums pastorat.

Från Snorres sagor och muntlig tradition så berättas det att Olav Haraldsson (Olav den helige) år 1020 ca: flydde från de norska stormännen genom detta område av "Viken" (Bohuslän). En av hans män tog på sig kungens röda mantel och lockade förföljarna på avvägar för att kungen skulle kunna fly över Göta Älv och rädda sig hos svenskarna.

Ett minnesmärke från denna tid finns i en by i södra delen av församlingen S:t Olavs källa, Källseröd.

Efter sin återkomst till Norge dödades Olav Haraldsson år 1030 vid Stiklastad. Därefter utbredde sig kristendomen med en lavinartad hastighet i hela Norge, under och tecken uppstod på många av de platser som Olav den helige hade varit.

 

På 1200-talet nåddes Norge av Clunyrörelsen. Detta innebar en blomstringsperiod för det kyrkliga livet. Den stora katedralen i Trondheim byggdes och många nya stenkyrkor bl.a. Väster-landa och Hjärtums kyrkor. Från denna tid kan man se de medeltida långväggarna från koret till läktaren, samt kyrkans dopfunt.

 

1300-talet innebar en nedgångstid för Norge. Digerdöden drabbade landet mycket hårt. Och från år 1380 förlorade Norge sin ställning som eget land och blev unierat med Danmark. Periodvis en provins till Danmark, men i vissa tider med egen lagstiftning. (Detta beroende av sina grannländer fortsatte ända fram till 1814/1907. I Sverige härskade Magnus Eriksson och den heliga Birgitta påverkade fromheten.

 

1400 talet Under detta århundrade hade den katolska kyrkan en stark ställning i Norge. Kyrkomöten för Nidaros kyrkoprovins stiftade nya kyrkolagar. Domkapitlen fick ett större inflytande på biskoputnämningar än i de flesta andra europeiska länder och ärkebiskopen var en själv klar ledare av riksrådet.

 

1500 talet Danmarks välde markerade ännu starkare under detta århundrade. Norge förlorade sina politiska organ. Reformationen genomfördes snabbt och hårdhänt. Ärkebiskopsämbetet försvann 1537. Biskops- och klostergods drogs in och danskan blev kyrkospråk. Men på landsbygden gick reformationen långsammare: På 1570 talet finns ett visitationsprotokoll från biskopen i Oslo: Jens Nilsson där han omnämner Västerlanda och S:t Olavs källa. Folket fortsatte att fira sina helgon! (Olsok 29 juli)

 

1600 talet Stormaktstiden på 1600-t innebar att Bohuslän blev svenskt territorium genom freden i Roskilde 1658. Från 1693 tillhör hela Bohuslän Göteborgs stift. Prästtillsättningsstriden i Hjärtum och Västerlanda. Kung Karl XI hade utsett Bonander till kyrkoherde i pastoratet, men församlingsborna protesterade mot detta val. Då den nye kyrkoherden skulle leda gudstjänsten så störde kyrkfolket ordningen och klagomål framställdes till kungen. Karl XI utfärdade en dödsdom på dessa som hade stört ordningen. Men efter att dessa gått upp till kungen och bett om benådning, så fick de straffet ändrat till spöstraff på Bohus fästning - sex gatlopp mellan två hundra knektar utrustade med piskor.

1690 utfärdar kyrkoherde Bonander ett förbud mot att fira Olsok vid S:t Olavs källa. Dit kom stora skaror ända från Halland och "förde ett oskickligt leverne".

 

På 1700-talet förlängdes kyrkans långväggar. Kyrkan var patronatskyrka fram till år 1913 och patronen skulle tillse att nödvändigt underhåll av kyrkan gjordes. Han hade sin egen kyrkbänk i korets nordända. Kyrktaket målades av Christian Schönfeldt - den yttersta domen och åtta andra bibliska berättelser. Detta tog 20 år innan det blev färdigmålat till en kostnad av 120 daler silvermynt. Vid inventeringen år 1830 så finns inte dessa målningar kvar längre, det enda som återstår är en målad träplanka på kyrkvinden.

 

1800-talet Under den stora befolkningsökningen under 1800-talet så fördubblas invånarantalet i församlingen. Schartauväckelsen kommer till bygden. Biskop Wingård i Göteborg ger de nya väckelsepredikanterna endast korta missiv och därigenom sprids väckelsen över hela stiftet. Ett nytt kyrktorn byggs och blir klart år 1896.

 

1900-talet Kyrkan restaureras år 1954 och ger kyrkans dess nuvarande utseende : vitkalkade väggar, avdelat kor som ger plats åt en sakristia bakom altaret.

 

Interiör

 

Av inredning och inventarier i kyrkan lägger man mest märke till altaruppsatsen och predikstolen.

  

Altaruppsatsen är rikt skulpterad och målad. Den är gjord i två våningar med en gesims emellan. Den inköptes 1704 i Göteborg av Marcus Jäger d ä.

 

Längst ner på altaruppsatsen finns en skulpterad tavla kallad predella med en framställning av nattvarden. På var sin sida om den står två s k putti med var sitt språkband. På dessa står orden "Tagen och dricken, detta är mitt blod" och "Tagen och äten, detta är min lekamen". Ovanför gesimsen i överdelens mittfält finns det ett krucifix. Korset med Kristus har ursprung-ligen omgetts av de två rövarna. Två putti håller ovanför krucifixet upp ett språkband med ordet: "Consumatum", dvs Det är fullbordat. Mittfältet är på sidorna omgivet av stora akantusvoluter i blått och guld.

 

 

 

Längst ut på gesimsens sidor står två änglar. Den högra håller ett ankare, som är hoppets symbol, samt staven med isopsvampen som Jesus fick på korset. Ängeln till vänster håller ett kors, som är symbol för tron, och svärdet eller lansen med vilken krigsmännen stack upp Jesu sida. Längre upp på akantusornamentiken finns två putti som blåser i basun. Altaruppsatsen krönes med den uppståndne Kristus med en korsfana. Under honom står följande ord: "Jag far upp till eder fader och min fader, till eder gud och min gud".

 

Vid restaureringen 1955 framtogs resterna av de ursprungliga färgerna och även texterna på altaruppsatsen.

 

 

Predikostolen blev inköpt 1751 och är troligen tillverkad av Michael Schmidt. Den är målad 1756 av Lars Holm. I speglarna på predikstolen har placerats skulpturer av Kristus och de fyra evangelisterna med respektive symboler. Johannes Döparen samt en apostel med en bok finns på trappupp-gångens speglar. Ljudtaket krönes av en bild på Kristus där han står på draken, och på dess ytterkant står en basunblåsare. På gesimsens fris står: "Hörer I himlar och tu jord, fattat med öronen, ty Herren talar". Esa. 1; v 2. På predikstolens portal står årtalet 1757 och på dess baksida står orden: "Genom Mose är lagen given, nåd och sanning är kommen genom Jesus Kristus". Joh. 1. Vid portalens vänstra sida är en änglafigur med en segerpalm placerad. Före restaureringen 1954-1955 stod den under predikstolen.

 

 

Noteras bör att predikostolen är placerad på kyrkans södra långvägg, till skillnad från de flesta andra kyrkor som har sin predikostol vid norrväggen - detta kan vara ett arv från den gamla norska riden.

 

 

 

Inventarier

 

I kyrkans nordöstra fönstersmyg står en Kristusfigur gjord av trä. I vänstra handen håller figuren ett korskrönt klot. Denna figur dateras till 1650-talet och man anser att den härrör från en av eld förstörd altaruppsats i Lagmansereds kyrka. Skulpturen skänktes på 1940-talet till Västerlanda kyrka av skrothandlaren A P Svensson. Han hade funnit den i ett skrotlass från Bollebygd.

 

 

 

 

 

 

Nummertavlan är från 1700-talets mitt. Överst en blomsterkorg, under en snäcka. På sidorna blommor insatta i ett frodigt akantusverk.

 

 

 

Dopfunten är gjord av sandsten och är från medeltiden. Den dateras till 1200-talet och är liksom dopfunten i Hjärtums kyrka troligen från Västergötland. Att dopfunten är tillverkad på 1200-talet framgår bl.a. av den har ett urtappningshål i botten. Detta förbjöds på Laterankonsliet 1248 därför att vattnet förstörde kyrkans golv, isbildning.

 

 

Nuvarande orgel är från 1971 och byggd av Grönvalls orgelbyggeri i Lilla Edet. Dessförinnan fanns en orgel byggd av Magnussons orgelbyggeri i Göteborg 1896.

 

Kyrkan har två klockor båda gjutna 1898. Den mindre är gjuten av en äldre klocka som troligen var från 1502.

 

Ljusbäraren är skänkt av sykretsen i Västerlanda församling och invigdes på påskdagen 1987.

 

Ambon är tillverkad och skänkt av Karl Erik Gustavsson från Svenseröd. Den används som talarstol under gudstjänsterna. Invigd på påskdagen 1987.

 

Votivskeppet i kyrkan skänks år 1850. Ytterligare ett votivskepp, Galathea, skänktes 2010 av sjökapten Åke Olsson